I september nominerade styrelsen mig till Svensk Fjärrvärmes representant i miljöministerns "Referensgrupp för Sverige utan klimatutsläpp - färdplan 2050". Igår samlades gruppen för första gången hos miljöminister Lena Ek. Det kändes nästan lite högtidligt: att vara på denna typ av möte med ministern, tillsammans med representanter från EU, industrin, lärosäten och andra intresseorganisationer. Det uppdrag vi har framför oss är inte småpotatis, precis. Vi ska nämligen ta fram underlag för en svensk färdplan för att nå noll i nettoutsläpp av växthusgaser till 2050.
Självklart är jag stolt att vår organisation har möjlighet att påverka och bidra med kunskap i sådana här sammanhang och känner att "Ja, vi har statsmaktens förtroende!". Samtidigt flyger fjärilär i magen när jag tänker efter vilken enorm utmaning uppdraget är. Hur lyckas man involvera alla som bör involveras, hur åstadkommer vi något som är viktigt och verkligt, något som kommer att tillämpas och bli exempel för andra, och inte bara en ytterligare bunt papper? Mötet hos Lena Ek gav inte svaret. Fast jag är kanske otålig, det här var ju faktiskt bara det första mötet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar