Knep för att minska avtrycket

Efter en händelserik höst går nu jag och stora delar av personalen på Svensk Fjärrvärme på en välbehövlig julledighet för att komma igen med nya krafter nästa år. Då väntar vi hoppfullt på att Boverket ska presentera förslag på nya byggregler som styr hur mycket energi en byggnad faktiskt använder. Dessutom hoppas jag att regeringen - vilken det nu blir - tar sig i kragen och begränsar skattefriheten för egenproducerad vindkraft, så att villkoren blir likvärdiga för olika sorters förnybar elproduktion.

Så här inför julhelgen vill jag också bjuda på några enkla knep för hur ni kan hantera alla sopor som produceras under julhelgen, för att minska vårt avtryck en smula.

Förutom att fundera på om man verkligen behöver köpa allt man köper så är det viktigt att återvinna det man kan. Här kommer en lista på hur julskräpet ska sorteras:

• Värmeljushållaren lämnas i metallinsamlingen, lossa vekeshållaren först så kan all metall återvinnas.
• Trasiga elektriska julgransljus och ljus från adventsljusstaken lämnas till insamling av el-avfall.
• Julgranen lämnas på uppsamlingsplats för granar eller på återvinningsanläggning.
• Leksaker med inbyggda batterier och spelande julkort lämnas också till insamling av el-avfall.
• Presentpapper och wellpapp lämnas bland pappersförpackningar, men ta först bort tejp och annat klistrigt.
• Presentsnören läggs i soppåsen.
• Julkort utan batteri lämnas i pappersinsamlingen.
• Sillburken lämnas i glasinsamlingen och locket i metallinsamlingen.
• Överblivna fyrverkeripjäser lämnas till polisen.
• Julbordets rester ska man helst äta upp - skal och annat oätligt är matavfall, som kan bli biogas och gödningsmedel.

Med det vill jag önska er alla en riktigt God Jul och Gott Nytt År!

I år ger Svensk Fjärrvärme ett bidrag till Världsnaturfonden WWF och stödjer deras viktiga miljö- och naturvårdsarbete, såväl här i Sverige, som i andra delar av världen.
Läs mer om Världsnaturfonden WWF.

Samarbete för hållbar utveckling

I förra veckan besökte jag ett härligt vinterlandskap, nämligen Kiruna. Eller rättare sagt, Tekniska verken i Kiruna och deras vd Jan Fjordell. Företaget har verksamhet inom renhållning, avfall, vatten och avlopp, m m, i hela Kirunas stora kommun och även fjärrvärme, förstås.
Något som jag slås av varje gång jag besöker en medlem är att varje fjärrvärmeföretag verkligen är unikt och att produktion, nät och affärer utformats efter just deras speciella förutsättningar. Och Kiruna är verkligen ett exempel på unika förutsättningar.

Kiruna är Sveriges, till ytan, största kommun, har Sveriges högsta berg, är den nordligaste och den kallaste kommunen, men staden är också tydligt präglad av att LKAB har sin verksamhet där med Sveriges största gruva.

Det är naturligtvis en stor utmaning att vara ett relativt litet kommunalt bolag nära en så stor aktör som LKAB. Företaget, som är en av Sveriges absolut största energianvändare, har hand om hela gruvverksamheten i Kiruna. Eftersom även gruvverksamhet kräver värme har LKAB ett helt eget fjärrvärmenät, bara ett stenkast från staden, som levererar ungefär lika mycket värme som Tekniska verkens alla kunder i Kiruna använder. Men de två aktörerna har ändå två separata nät. LKAB har dessutom massor med spillvärme från tillverkningen av järnpellets som de emellanåt måste kyla bort, medan Tekniska Verken baserar sin fjärrvärme på avfallsförbränning och biobränslen. 

Jan Fjordell, som har arbetat en stor del av sitt yrkesliv på LKAB, är med sitt uttalade fokus på samverkan helt rätt man på rätt plats. Relationen mellan Tekniska verken och LKAB verkar ha förbättrats mycket de senaste åren, vilket också har resulterat i att de nu äntligen ska bygga ihop sina energisystem för att få ett riktigt energieffektivt Kiruna.

Så Tekniska verken i Kiruna är på så sätt en verklig förebild för hur vi kan nå fjärrvärmens vision och genom samarbete minska påverkan på miljön och bidra till en hållbar utveckling.
Det var ett riktigt härligt, inspirerande besök hos vår nordligaste medlem!