Att våga ha fokus på klimatfrågan

Gårdagen ägnades åt diskussioner om klimatfrågan. Bland annat deltog jag i Miljöminister Lena Eks referensgrupp för arbetet med "Färdplan för ett klimatneutralt Sverige 2050 ". Temat för dagen var Skogens roll.

Skogen kan ju bidra på olika sätt. Trä kan ersätta material med större klimatpåverkan men också ersätta fossila bränslen i bilar och i kraftvärmeverk. Eller så kan man låta skogen växa och ta upp koldioxid från atmosfären. I debatten ställs dessa användningsområdena ofta emot varandra men jag anser att det är precis tvärtom, de kompletterar varandra. Om bara fler länder med barrskog gjorde som vi i Sverige gör idag, det vill säga ökar skogsvolymen, gör papper och träprodukter - och med den energi som blir över ersätter fossila bränslen. Allt samtidigt. Jag hoppas det blir tydligt i Färdplanen att detta är att göra rätt. Att ge fler länder inspiration att göra som vi, är kanske Sveriges viktigaste bidrag till att begränsa klimatförändringen.

Min reflektion efter diskussionen var dock att det talades mest om annat än verklig klimatnytta. Och visst finns det många mål som skogen ska uppfylla - som biologisk mångfald, at vara rekreationsyta och kanske marktillgång. Men jag hoppas att vi inte ska lösa allt i denna plan, utan att ministern vågar låta färdplanen handla om just klimatfrågan.

Särskilt spännande på mötet var när Lena Ek upprördes över all industriell spillvärme som inte togs tillvara. Och ingen av de närvarande miljöorganisation sa emot. Det är en rejäl omsvängning, som vi har längtat efter. Under lång tid har fjärrvärmeföretagen byggt upp och investerat i system för att använda spillvärme från industrier till uppvärmning av bostäder. Detta har dessvärre inte ansetts miljövänligt av framför allt miljörörelsen och fjärrvärme från spillvärme kan därmed inte bli miljömärkt. Om miljöministern uppmärksammar detta kan det förhoppningsvis äntligen bli en ändring!

Det är mycket tyckande och känslor i miljöfrågor. Klimatfrågan är dock så viktigt att vi måste anstränga oss att göra det som är rätt på riktigt. Så kan vi alla fall säga att vi gjorde vårt bästa.

Möte med Miljöministern

I september nominerade styrelsen mig till Svensk Fjärrvärmes representant i miljöministerns "Referensgrupp för Sverige utan klimatutsläpp - färdplan 2050". Igår samlades gruppen för första gången hos miljöminister Lena Ek. Det kändes nästan lite högtidligt: att vara på denna typ av möte med ministern, tillsammans med representanter från EU, industrin, lärosäten och andra intresseorganisationer. Det uppdrag vi har framför oss är inte småpotatis, precis. Vi ska nämligen ta fram underlag för en svensk färdplan för att nå noll i nettoutsläpp av växthusgaser till 2050. 

Självklart är jag stolt att vår organisation har möjlighet att påverka och bidra med kunskap i sådana här sammanhang och känner att "Ja, vi har statsmaktens förtroende!". Samtidigt flyger fjärilär i magen när jag tänker efter vilken enorm utmaning uppdraget är. Hur lyckas man involvera alla som bör involveras, hur åstadkommer vi något som är viktigt och verkligt, något som kommer att tillämpas och bli exempel för andra, och inte bara en ytterligare bunt papper?  Mötet hos Lena Ek gav inte svaret. Fast jag är kanske otålig, det här var ju faktiskt bara det första mötet.

Jag fick se vad miljöministern missade

Förra veckan besökte jag Söderenergis anläggning i Igelsta utanför Södertälje. Igelsta är Sveriges största bioeldade kraftvärmeverk. Söderenergi producerar både el och värme och har på 20 år ställt om från 100 procent kol och olja till cirka 90 procent förnybara bränslen i produktionen.

Jag kände mig VIP-ad när VD Karin Medin och vice VD Leif Bodinsson visade mig runt på Igelsta. Någon dag senare skulle de göra en liknande presentation för ett åttiotal EU-parlamentariker och företrädare för olika EU-organisationer. Parlamentarikerna kom på studiebesök för att se svenskt hållbart skogsbruk och bioenergianvändning.

Vid mitt besök fick jag veta att ordförande för EUFORES, Claude Turmes, som också är chefsförhandlare för processen med att ta fram hållbarhetskriterier för fasta biobränslen skulle vara med. Det var också planerat att Lena Ek, som till i förra veckan var en av parlamentarikerna, skulle delta. Men hon fick ju ett annat intressant uppdrag som miljöminister, så hon fick ställa in sin medverkan vid studiebesöket. Det var synd, för hon hade kunnat få mycket inspiration till sitt nya jobb om hon fått se och veta det som jag fick, när jag besökte Söderenergi.

Det som var särskilt intressant var dels att se hur övergången från kol till biobränsle innebär att volymen av bränsle ökar så otroligt mycket. Söderenergi tar emot det mesta av bränslet per båt. Tidigare kom cirka 100 båtar med kol varje år, nu kommer det 200 båtar med biobränsle. Dessutom har de byggt en egen terminal i Nykvarn för tågtransporter från hela Sverige, plus att det kommer lika mycket med lastbil.

Det andra som jag tyckte var extra intressant

var att höra om den avancerade modell som finns för att bestämma körordningen i Stockholms nät. Söderenergi skickar sin värme till kunder i Stockholm genom Södertörns fjärrvärmes nät och det finns flera andra produktionsanläggningar inom detta regionala nät. Samarbetet kräver både öppenhet och förtroende mellan de parter som köper och säljer värme till varandra eftersom stora värden står på spel. En spännande variant av öppna nät, tycker jag.