Nya förutsättningar för energipolitiken?

Det är nu snart två veckor sen valet och än vet vi fortfarande inte hur det kommer att bli, även om det verkar som att det blir (S) och (MP) som bildar regering, med Stefan Löfven som statsminister.
Det är därmed även en mycket osäker situation vad gäller den framtida inriktningen på energipolitiken. Samtidigt ser jag att valresultatet också kan ge en möjlighet att äntligen öppna upp de låsningar som svensk energipolitik har lidit av i många år mellan de olika blocken. När blockpolitiken inte kan vara så uttalad, finns det plötsligt en unik möjlighet att öppna upp för en partiöverskridande överenskommelse som kan omfatta alla de stora partierna i riksdagen. Även om blockpolitiken inte haft så stor påverkan på just fjärrvärmen är en stabil inriktning viktig för att föra den övergripande energipolitiken framåt och skapa förutsättningar för investeringar för framtiden. Och kan politikerna enas om detta kanske de även kan lyfta blicken och se värmens betydelse.

Särskilt spännande blir det att se vilka som får de viktiga uppdragen som energiminister, respektive miljöminister. De kommer nog att bli flitigt uppvaktade, så snart de är på plats!

En ny EU-kommissionär håller också på att bli utsedd, men även det verkar osäkert om Europaparlamentet ska godkänna det förslag som finns. Just nu känns det ytterst otydligt vilken inriktning den europeiska politiken kommer att ta. Vi får helt enkelt vänta fram till den 24-25 oktober då ett beslut ska fattas om de övergripande målen till 2030.

Jag hoppas verkligen att beslutsfattare på alla nivåer nu tar chansen, och slutar att tjafsa om vilken produktionskälla man ska ha och istället intar ett systemperspektiv...

Värmen och framtiden - tankar från DHC14

För första gången arrangerade Svensk Fjärrvärme "The International Symposium on District heating and cooling", DHC14. Det var det fjortonde i raden och hölls här i Stockholm. Förutom att berätta hur nöjd och stolt jag är med arrangemanget och över att vi lyckats få hit nästan 200 deltagare från 24 länder, tänkte jag dela med mig av några tankar kring evenemanget och kring fjärrvärmeforskning över huvud taget.

Något som slog mig och som vi (alltför) sällan tänker på här hemma är att vi är ett ledande land när det kommer till fjärrvärme. Många lyssnade intresserat på svenska erfarenheter, från bland annat forskningsprogrammet Fjärrsyn, finansierat av fjärrvärmebranschen och Energimyndigheten. Att vi ligger i framkant blir så tydligt på ett internationellt arrangemang som det här, där de absolut främsta forskarna på området kommit hit från hela världen för att dela med sig av sin forskning och för att ta del av andras. Det var samtidigt mycket inspirerande att se hur fort utvecklingen går i lite nyare fjärrvärmeländer, där man kan förhålla sig friare till hur man alltid har gjort. Så vi har verkligen mycket att lära av varandra.

En annan sak som gladde mig mycket var att se hur många unga forskare som deltog. Det är ett bevis om något för att fjärrvärmen ligger rätt i tiden och ger hopp om utvecklingen framöver. En känsla som förstärktes av alla dem som vittnade om  värmens givna plats i det framtida hållbara energisystemet. Och det är klart - med tanke på att värme- och kylamarknaden står för nästan hälften av Europas totala energikonsumtion så är det svårt att tänka sig ett hållbart energisystem utan hållbar värme och kyla.

Som vanligt är det svårt att inte bli fascinerad av det som händer i Kina, även inom fjärrvärme. Det var så spännande att höra huvudtalaren på konferensen, professor Fu Lin från Tsinghua-universitetet i Peking. Han presenterade sin forskning som syftar till att utveckla gigantiska fjärrvärmesystem i norra Kina som tillvaratar den stora mängd industriell spillvärme som finns där. Där kan man verkligen prata om att minska resursanvändningen i världen.

Jag tänker på att det de gör där passar mycket väl in i vår vision: Vi värmer varandra med återvunnen energi. Det är ju det som är den främsta fördelen med fjärrvärme - att värma utan att tära på jordens resurser genom att använda sånt som annars skulle gå till spillo. Som just spillvärme från industrin, det som blir över vid skogsavverkning,  utsorterat avfall eller ljummet avloppsvatten.

Det bästa med träffar som den här är, utöver utbytet av kunskap från hela världen, själva mötet mellan forskarna. Unga och gamla, nya och erfarna. Kontakter knyts, händer skakas och visitkort byts. Det ger en varm känsla i kroppen och en konkret upplevelse av att den samlade kunskapen om fjärrvärme på bara två dagar kan öka rätt så snabbt. Och jag tror att det var fler än jag som gick därifrån inspirerade och med huvudet fullt av nya tankar. Underbart!

James Guan, från China District Heating Association Committee of Experts och jag.

 

Ökat regelkrångel och sämre relationer

Efter det möte på Näringsdepartementet som jag var på tillsammans med SKL, Sabo och Svensk Energi i början av veckan kan jag inte göra annat än att känna en viss uppgivenhet. Mötet handlade om ett av de nya krav som följer i spåren på införandet av EU:s energieffektiviseringsdirektiv. 

Det vi diskuterade var kraven på energikartläggningar i stora företag. När förslaget på genomförande av energieffektiviseringsdirektivet skickades ut på remiss förra året framstod det som att kraven på energikartläggningar skulle, precis som det låter, endast avse de stora företagen. Vi tyckte att det lät som ett rimligt krav och beslöt oss för att inte klaga eller vidta någon åtgärd.

Nu när reglerna ska införas i praktiken har det blivit tydligt att vi blivit förda bakom ljuset. Kraven ska nämligen även gälla alla de företag som är ägda av en kommun. Detta innebär att alla våra medlemsföretag och många av våra kunder, även de små företagen med kanske bara en eller ett par anställda, måste göra en kartläggning. Kartläggningarna ska dessutom vara genomförda redan till hösten 2015. I dagsläget finns det inte heller något system för vare sig certifiering eller auktorisering för det här, så hur det ska gå till är högst oklart.

Att EU-direktiv inom energiområdet leder till ökat regelkrångel är inget nytt fenomen, men att vi
har hamnat i den här situationen beror även på ett slarvigt genomförande av framförallt Energimyndigheten.

Om vi hade blivit uppmärksammade på det här tidigare hade vi gemensamt kunna komma fram till en lösning som gjort genomförandet smidigare och våra medlemsföretag haft längre tid på sig att genomföra sin kartläggning. Som det ser ut nu kommer resultatet dessvärre bli kartläggningar med dålig kvalitet, ökat regelkrångel och sämre relationer med kunderna.

Att göra en energikartläggning är något som våra medlemmar erbjuder de kunder som vill se över sin energianvändning. Att det nu blir ett ovälkommet myndighetskrav riskerar att göra det som var en positiv samverkan istället leder till att vi får en sämre relation med våra kunder.

Det som ändå är allra mest trist är att trots ett gott syfte, blir det i slutändan för mycket fokus på regelkrångel och alltför lite fokus på energieffektivisering.