Berätta rätt historia om minskade koldioxidutsläpp

Med jämna mellanrum hör man berättelsen om hur Sverige kunnat bryta sambandet mellan utsläpp av koldioxid och tillväxt. Många hävdar att det är koldioxidskatten som var anledningen och att vi borde exportera vår skattemodell. Senast Tomas Sterner på DN Debatt. Det är viktigt att berätta om det vi gjort men då får man inte missa den helt avgörande faktorn för att en sådan skatt kunde införas och ge resultat. Den faktorn är att det fanns en infrastruktur för fjärrvärme på plats.

Inga politiker kan införa styrmedel som allvarligt skadar medborgarna eller deras ekonomi. Att i andra länder införa koldioxidskatter i nivå med den vi har i Sverige är helt enkelt inte vara möjligt. Det skulle få alldeles för långtgående negativa ekonomiska konsekvenser för den enskilde. Hos oss har däremot utfasningen av fossila bränslen för uppvärmning gått tämligen smärtfritt. Människor har det fortfarande varmt och skönt i sina hem med en kostnad som utgör en rimlig del av inkomsten.

Det är fjärrvärmen som har gjort detta möjligt. Kommunerna hade redan investerat i infrastruktur för uppvärmning så att många små oljepannor kunde bytas ut mot en stor gemensam. På så vis minskade bränsleåtgången och med bara en skorsten kunde även luftkvalitén förbättras med rimliga åtgärder. När det sedan var dags att byta ut det fossila bränslet i fjärrvärmeverken och minska utsläppen av koldioxid fanns infrastrukturen redan där och detta kunde göras snabbt och förhållandevis enkelt. Mellan åren 1980 till 2010 minskade koldioxidutsläppen i fjärrvärmen med 30 procent samtidigt som man fördubblade leveranserna och ersatte mängder med individuella oljepannor, och de fossila bränslena för uppvärmning kunde snabbt fasas ut.  

Jag är överens med Tomas Sterner att fler länder kan lära av den resa vi gjort i Sverige. Men då behöver vi även berätta hur den var möjlig. Och berätta vilken huvudroll infrastrukturen har spelat för att göra det möjligt att utnyttja lokalt tillgängliga resurser som annars skulle gått till spillo. Att åka runt i världen och predika om en koldioxidskatt riskerar bara att få regeringar att skaka på huvudet och säga "det där kan man bara göra i Sverige, aldrig hos oss".

 

 

 

Sanningen om kolet

Då och då blossar debatten om kolanvändning inom fjärrvärmen upp. För ett par dagar sen läste jag  t ex på Sveriges Radios hemsida att Sverige använder mer kolkraft. Det skulle jag säga är en sanning med modifikation.

Det är förvisso sant att användningen av kol fördubblades förra året. Det känns dock som att ökningen, som den framställs, är mest intressant att använda som slagträ i debatten. Det framgår nämligen inte särskilt tydligt att ökningen var från en väldigt låg nivå.  

Arbetet med att minska fjärrvärmens miljöpåverkan är högprioriterat i branschen och vi följer utvecklingen noga. Statistik spelar förstås en stor roll i det arbetet. Därför är det så viktigt att den används rätt och att man inte använder siffror tagna ur sitt sammanhang.

Kol används bara i ett fåtal produktionsanläggningar i Sverige och utgör endast drygt två procent av den totala bränslemixen. Fyra av Svensk Fjärrvärmes medlemsföretag använde kol 2013. Ett av dem var E.ON och där minskade användningen. De tre övriga, Fortum, Mälarenergi och Tekniska Verken, bygger nu nya kraftvärmeverk för biobränslen och avfall som kommer att stå klara inom ett par år. Dessa enorma investeringar görs för att fasa ut fossila bränslen, det vill säga olja och kol. 

Det är bland annat tack vare dessa och andra fjärrvärmeföretags investeringar som Sverige ligger så långt framme i klimatarbetet. Hade Europa den utbyggda fjärrvärme och kraftvärme som vi har i Sverige, hade EU:s klimatmål redan varit uppnådda.